Hej idag ska jag skriva om en man som heter Mahatma Gandhi: född 2 oktober 1869 död 30 januari 1948

När Mahatma Gandhi var ung utbildade han sig till advokat. Han levde en tid i Sydafrika innan han återvände till Indien. Gandhi mördades kort efter Indiens självständighet av den hinduiska fanatikern Nathuram Godse, som inte kunde acceptera hans försök till samförstånd med landets muslimska minoritet.
I det moderna Indien hyllas Gandhi, även om hans ekonomiska idéer övergetts efter att landet inlett en marknadsorienterad utvecklingsstrategi. Mahatma Gandhi var en fredskämpe och hade väldigt smarta ord och var duktig på sin sak. Gandhi skickades till London för att studera juridik. Vid 18 års ålder år 1888 reste han till University College London för att studera juridik och praktisera som advokat. År 1891 återvände Mahatma Gandhi till Indien för att fortsätta studera lag och rätt. Gandhi blev aldrig populär i London. I det engelska parlamentet talade man om honom som en ”bråkstake i blöjor”. Winston Churchill kallade Gandhi för ”denne upproriske fakir”.

I Sydafrika mötte Gandhi diskriminering riktad mot indier. Gandhi startade tre stora massrörelser, mot kolonialism (en protest att England ägde Indien), mot rasism (hur de svarta och indierna behandlades i Sydafrika) och mot religiös intolerans (man skulle visa respekt inför alla religioner). Han var den mest betydande av dem som arbetade för att det brittiska Indien skulle bli en självständig stat. Det som gjorde honom särskilt känd är hans kampmetod: ”passivt motstånd”. Det innebar att man inte samarbetade med engelsmännen, inte köpte deras varor och vägrade betala skatt.

Trots sin kamp mot det brittiska väldet i Indien blev han omstridd bland många ortodoxa (stränga) hinduer. Det berodde på att Gandhi tog sig an de kastlösa Indien. Han kallade dem ”Harijans” (Guds barn). Till och med hans mest lojala lärjungar blev skräckslagna över detta brott mot tabuföreskrifterna.

Många indier kritiserade Gandhi för att han inte använde våld mot engelsmännen. Trots denna kritik och många mordförsök mot honom blev Gandhi ledare för Indiens Nationalkongress och blev det moderna Indiens grundare.

Då självständigheten uppnåddes 1947 mötte Gandhi skarp kritik från flera håll för att han godtog uppdelningen i Indien och Pakistan. 

Icke-våldsaposteln Gandhi mördades mindre än ett halvt år efter det att Indien blev en självständig stat. Den 30 januari 1948 deltog Gandhi på ett hinduiskt bönemöte. En ung indier trängde sig fram mot Gandhi, bugade sig vördnadsfullt inför honom och sköt därefter tre skott med en automatpistol. Gandhi föll ihop och utropade ”O Gud, O Gud”. Efter en kort stund var Gandhi död. Mördaren, en hinduisk fanatiker, ansåg att Gandhi gynnade muslimerna i Indien. Vid tiden för självständigheten höll Indien på att slitas sönder av inre etniska spänningar mellan den hinduiska majoriteten och den muslimska minoriteten. Britterna och starka krafter i det indiska politiska etablissemanget ville dela landet i en hinduisk och en muslimsk del. Gandhi satte sig mot detta, men majoriteten av Indiens muslimer var för en delning. Delningsplanen godkändes till slut som det enda sättet att undvika ett fullskaligt inbördeskrig. Pakistan var därmed fött.

Gandhi gjorde allt han kunde för att medla mellan hinduiska och muslimska ledare för att undvika fortsatt blodsutgjutelse. Men hans uppoffringar var otillräckliga eftersom klyftan mellan gruppernas ledare och folk var alltför djup. Bland annat restes krav på att alla muslimer skulle deporteras till Pakistan, något som förfärande Gandhi och som fick honom att inleda sin sista insats av civil olydnad. Han påbörjade återigen en hungerstrejk och krävde att allt våld mellan folkgrupperna måste upphöra.

Trots Gandhis insats kunde han och de hinduiska och muslimska ledarna inte förhindra våldet. Indien föll ner i ett inferno av våldsamt uppror där uppskattningsvis 600 000 människor dödades enbart i Punjab-regionen. Området ligger mitt på gränsen mellan Indien och Pakistan med miljoner muslimer och hinduer levandes sida vid sida. Våldet mellan grupperna ledde till en av historiens största folkomflyttningar där cirka 14 miljoner människor flyttade från det ena landet till det andra.

Gandhi fick se sitt Indien uppnå självständighet men mördades av en hindunationalistisk extremist under en promenad året därefter, 1948.

Kända Mahatma Gandhi citat:

”Öga för öga” slutar med att hela världen blir blind.

När jag misströstar tänker jag på att i alla tider har sanningen och kärleken alltid segrat.

Om man så står ensam, så är sanningen alltid sanning.

Varje kväll när jag somnar, dör jag. Och när jag vaknar nästa morgon är jag på nytt född.

Det är inte alls för sent. Du vet bara ännu inte vad du är kapabel till.

//Rodi

League of legends är ett bra spel som jag spelade förut. Man spelar 5 mot 5. Man kan vara olika karaktärer man kan vara ”tank, adc, support och massa mer in och spela” och se själv det är jätte kul.
Man kan köpa skins och champions och massa roliga saker som man har i spelet. Min favorit champions var ”Darius, master yi och udyr”.
Jag gillar att spela topp och mid jag undviker att spela jungle för att jag inte är så duktig på det. Det här spelet rekommenderar jag till ungdomar som gillar strategi och roll spel. Det är ett jätte kul spel man fastnar lätt i det på grund av bra spel känsla och bra grafik hela spelet är bra gjort.
Jag rekommenderar att ni spelar ungefär 3-4 timmar om dagen annars blir man bara trött.
League of legends skapades 2009 och man kan spela med Microsoft och Mac.

//Rodi

Fire Emblem är en av Nintendos mer obskyra spelserier om man jämför med några av deras mer kända flaggskepp som Mario, Zelda eller Pokémon, trots femton titlar sedan 1990. De första sex spelen släpptes aldrig utanför Japan, och det var inte förrän karaktärerna Marth och Roy medverkade i fighting-spelet Super Smash Bros. Melee (2001) som serien ”upptäcktes” i västvärlden. Det sjunde spelet i serien, Fire Emblem: Rekka No Ken (2003), blev till slut det första som fick en internationell release under namnet Fire Emblem.

Fire Emblem är ett turbaserat strategi-rollspel i en medeltida fantasy-miljö där spelaren leder en liten armé i strider. Till skillnad mot många liknande spel är alla soldater namngivna individer med egna styrkor och svagheter. De är dessutom indelade i olika klasser, som utöver individen har sina egna för-och nackdelar. Om någon faller i strid, dör de permanent, eller i huvudpersonens fall, leder till Game Over.

Kapitel utspelar sig på kartor där spelaren strategiskt måste leda sina enheter för att besegra fienden. De flesta går ut på att eliminera alla fiender eller besegra motståndarens ledare, men andra mål finns, som exempelvis att skydda ett område eller nå en viss punkt på slagfältet. Fire Emblem följer ganska typiska formler för ett rollspel, men är designat på ett sätt som känns unikt och lätt att förstå, men är samtidigt djupt nog för att vara intressant under hela spelets gång. Du har attribut som påverkar hur mycket skada du kan åsamka och ta, chans att träffa eller undvika attacker, eller anfalla fler gånger i en runda.

Fates bygger på och förbättrar innovationerna som det förra spelet, Awakening, introducerade. Två enheter kan antingen positioneras sida vid sida och låta båda attackera en fiende samtidigt, eller på samma ruta för en mer defensiv spelstil, då bara den en av dem attackerar, men får istället en bonus till sina attribut och blir med jämna mellanrum skyddad av sin partner. Skill-systemet introducerat i Awakening är tillbaka, där dina soldater kan lära sig specialattacker eller passiva förmågor när de når specifika levlar i en viss klass. Utöver det har alla nu en egen personlig Skill, som är ett intressant sätt att få dina trupper att kännas unikare än någonsin, på gott och ont. Soldater som är kompatibla med varandra kan utveckla en relation tillsammans om de slåss tillsammans tillräckligt mycket, för som vi alla vet finns det inget mer romantiskt än att klyva någon stackare med en enorm yxa. Lyckas två soldater gifta sig med varandra har du en möjlighet att rekrytera deras barn, som bekvämt nog har åldrats till en nära vuxen ålder då någon bestämde sig för att det var en bra idé att låta sitt barn växa upp ensam i en annan dimension där tiden flöder mycket snabbare istället för att husera dem i din armés magiska slott. Om man kan överse den idiotiska logiken här är det ett utmärkt tillägg till spelet som erbjuder mycket återspelningsvärde. Barnen ärver klasser och attributvärden av sina föräldrar, och här kan man ha väldigt kul med att avla fram en armé av supersoldater genom att försöka hitta så optimala föräldrar som möjligt för varje barn om man så önskar.

En viktig aspekt av Fire Emblem är att se dina figurer utvecklas över tid och upptäcka vilka de är som individer. Då är det väldigt tragiskt att en del av dem tyvärr inte är särskilt välskrivna och känns som att de bara har ett enda karaktärsdrag, medans man måste gräva väldigt djupt i andra innan man hittar guld. Storyn varierar beroende på valen du gör, men varierar mellan dålig och medioker. Svårighetsgraden varierar mellan de olika vägarna spelaren kan välja, där Birthright och Revelations inte är tillräckligt utmanande för min smak. Conquest är däremot ett av de svårare spelen i serien, även om det i vissa kapitel beror mer på orättvisa gimmicks än väldesignade kartor och fiendeplaceringar.

Som ett stort fan av serien i helhet tycker jag att Fire Emblem Fates är ett av de starkare spelen, även om det har sina svackor. Birthrights lägre svårighetsgrad är en bra introduktion för nya och oerfarna spelare, medan Conquest är perfekt för veteraner och masochister som inte vill bli visad någon nåd. För de som tycker om strategi- eller rollspel skulle jag definitivt rekommendera Fire Emblem Fates, och det viktigaste rådet jag kan ge för att få nya spelare att få ut så mycket som möjligt av det: Starta inte om ifall en av dina soldater dör. Det är en av de viktigaste aspekterna som gör Fire Emblem unikt.

// Elise