Fire Emblem är en av Nintendos mer obskyra spelserier om man jämför med några av deras mer kända flaggskepp som Mario, Zelda eller Pokémon, trots femton titlar sedan 1990. De första sex spelen släpptes aldrig utanför Japan, och det var inte förrän karaktärerna Marth och Roy medverkade i fighting-spelet Super Smash Bros. Melee (2001) som serien ”upptäcktes” i västvärlden. Det sjunde spelet i serien, Fire Emblem: Rekka No Ken (2003), blev till slut det första som fick en internationell release under namnet Fire Emblem.

Fire Emblem är ett turbaserat strategi-rollspel i en medeltida fantasy-miljö där spelaren leder en liten armé i strider. Till skillnad mot många liknande spel är alla soldater namngivna individer med egna styrkor och svagheter. De är dessutom indelade i olika klasser, som utöver individen har sina egna för-och nackdelar. Om någon faller i strid, dör de permanent, eller i huvudpersonens fall, leder till Game Over.

Kapitel utspelar sig på kartor där spelaren strategiskt måste leda sina enheter för att besegra fienden. De flesta går ut på att eliminera alla fiender eller besegra motståndarens ledare, men andra mål finns, som exempelvis att skydda ett område eller nå en viss punkt på slagfältet. Fire Emblem följer ganska typiska formler för ett rollspel, men är designat på ett sätt som känns unikt och lätt att förstå, men är samtidigt djupt nog för att vara intressant under hela spelets gång. Du har attribut som påverkar hur mycket skada du kan åsamka och ta, chans att träffa eller undvika attacker, eller anfalla fler gånger i en runda.

Fates bygger på och förbättrar innovationerna som det förra spelet, Awakening, introducerade. Två enheter kan antingen positioneras sida vid sida och låta båda attackera en fiende samtidigt, eller på samma ruta för en mer defensiv spelstil, då bara den en av dem attackerar, men får istället en bonus till sina attribut och blir med jämna mellanrum skyddad av sin partner. Skill-systemet introducerat i Awakening är tillbaka, där dina soldater kan lära sig specialattacker eller passiva förmågor när de når specifika levlar i en viss klass. Utöver det har alla nu en egen personlig Skill, som är ett intressant sätt att få dina trupper att kännas unikare än någonsin, på gott och ont. Soldater som är kompatibla med varandra kan utveckla en relation tillsammans om de slåss tillsammans tillräckligt mycket, för som vi alla vet finns det inget mer romantiskt än att klyva någon stackare med en enorm yxa. Lyckas två soldater gifta sig med varandra har du en möjlighet att rekrytera deras barn, som bekvämt nog har åldrats till en nära vuxen ålder då någon bestämde sig för att det var en bra idé att låta sitt barn växa upp ensam i en annan dimension där tiden flöder mycket snabbare istället för att husera dem i din armés magiska slott. Om man kan överse den idiotiska logiken här är det ett utmärkt tillägg till spelet som erbjuder mycket återspelningsvärde. Barnen ärver klasser och attributvärden av sina föräldrar, och här kan man ha väldigt kul med att avla fram en armé av supersoldater genom att försöka hitta så optimala föräldrar som möjligt för varje barn om man så önskar.

En viktig aspekt av Fire Emblem är att se dina figurer utvecklas över tid och upptäcka vilka de är som individer. Då är det väldigt tragiskt att en del av dem tyvärr inte är särskilt välskrivna och känns som att de bara har ett enda karaktärsdrag, medans man måste gräva väldigt djupt i andra innan man hittar guld. Storyn varierar beroende på valen du gör, men varierar mellan dålig och medioker. Svårighetsgraden varierar mellan de olika vägarna spelaren kan välja, där Birthright och Revelations inte är tillräckligt utmanande för min smak. Conquest är däremot ett av de svårare spelen i serien, även om det i vissa kapitel beror mer på orättvisa gimmicks än väldesignade kartor och fiendeplaceringar.

Som ett stort fan av serien i helhet tycker jag att Fire Emblem Fates är ett av de starkare spelen, även om det har sina svackor. Birthrights lägre svårighetsgrad är en bra introduktion för nya och oerfarna spelare, medan Conquest är perfekt för veteraner och masochister som inte vill bli visad någon nåd. För de som tycker om strategi- eller rollspel skulle jag definitivt rekommendera Fire Emblem Fates, och det viktigaste rådet jag kan ge för att få nya spelare att få ut så mycket som möjligt av det: Starta inte om ifall en av dina soldater dör. Det är en av de viktigaste aspekterna som gör Fire Emblem unikt.

// Elise