Dungeons and Dragons

Haruka, en svärdskämpe från öster med långt silvervitt hår, och Torinn, en magiker med drakblod blir överfallna av banditer som ligger i bakhåll i skogen då de eskorterar Cain, en apotekare tillbaka till sin hemby. 19. En pil viner genom luften och träffar Cain när han försöker ta skydd bakom sin vagn. 7. 11. Torinn besvärjer en eldboll samtidigt som Haruka springer mot en av deras fiender med sin katana redo att hugga honom itu, men bågskytten tar snabbt skydd bakom träden igen och lyckas undvika båda attacker. 13. 16. 22. 17. Medan Cain envist håller sig vaken trots att han håller på att blöda ut, drar en av banditerna en sabel och lyckas penetrera Harukas brynja, samtidigt som två pilar gör detsamma. 11. Haruka kollapsar till sina knän, och det är nu upp till Torinn att på egen hand driva iväg rånarna… 23. 12. 10. 19. 9. 20. 15. Magikern avfyrar en till eldboll som den här gången träffar sitt mål, men en av de inkommande pilarna tar sig förbi hans svarta fjäll. Haruka samlar tillräckligt med styrka för att ställa sig upp trots sina sår och de två pilarna som sticker ut ur hennes överkropp och sprintar genast mot en av banditerna, som hon lyckas skära ett djupt, nästan dödligt sår över bröstkorgen på. 1. 8. Han svingar desparat tillbaka, men hans sabel fastnar i en trädgren och lämnar honom öppen för en kontring, som oturligt nog också blir stoppad av en lågt hängande kvist.

Slagfältet för scenariot beskrivet ovan. Även om normen är penna och papper finns det digitala alternativ som roll20.net som användes här.

 

Nu utgår jag från att de flesta som läser det här är något förvirrade. Förhoppningsvis intresserade också, men det är kanske lite väl optimistiskt. Du läste inte just ett utdrag av en scen från en film, bok eller ett tv-spel, utan en del av en session i rollspelet Dungeons and Dragons, där spelare skriver sina egna figurer som agerar som huvudpersoner i medeltida fantasyäventyr som spelledaren, Dungeon Master håller i. Det betyder ofta att DM spelar emot spelarna, då hen kontrollerar alla sekundära figurer, monster och till och med själva världen, men det betyder inte att DM är spelarnas fiende, hens jobb kan snarare sammanfattas till att vara den som är ansvarig för att ge spelarna en bra och spännande spelupplevelse. D&D släpptes i sin första form i 1974 och har sedan omarbetats ett antal gånger, och är i skrivande stund i sin femte huvuditeration som släpptes 2014 och fortfarande utvecklas med nytt innehåll.

 

Några av de många olika sorters tärningar som används.

Det kommer nog hända att jag går in i större detalj i ett framtida inlägg, men 5th Edition är en bra, användarvänlig inkörsport för nya spelare, även om den i mina ögon inte riktigt erbjuder lika mycket frihet och substans som exempelvis 3.5. D&D spelas med diverse tärningar, allt från vanliga sex-sidiga till lägre och högre maxvärden. Det som rullas mest flitigt är den tjugo-sidiga tärningen, som avgör om och hur bra någon lyckas någonting. Tärningens resultat adderas sedan med figurens relevanta attribut och jämförs mot numret som behövs för att lyckas. Exempelvis har Haruka här en bonus på +5 när hon försöker attackera en bandit, som hon behöver ett nettoslag på 12 eller högre för att lyckas med, de å andra sidan får en bonus på +2 eller +3 beroende på sitt vapen och måste få netto 16 för att träffa henne, men trots det var det otroligt nära i scenen ovan att varken hon, Torinn eller Cain skulle överleva, även om det i slutänden gick bra. Jag tyckte själv att D&D verkade skrämmande svårt när jag började, men för de som vill försöka sig på det kan jag råda att det viktigaste är din förmåga att skapa och leva dig in i din rollfigur. Spelledaren är i slutänden den som hanterar alla siffror, och beroende på hur hen har utformat sitt äventyr kanske det inte är särskilt stort fokus på action. Även om spännande strider är bland det första många tänker sig när Dungeons and Dragons kommer på tal kan det vara minst lika intressant att delta i en session där action och story tar ett baksäte i förmån till att låta spelarna utveckla sina karaktärer, eller bara utforska en magisk fantasyvärld utan att åstadkomma mycket, och faktumet att det inte finns några gränser på möjligheter över huvudtaget är en av många saker som gör D&D, och andra rollspel så magiska.

// Elise

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.