SKEPP FRÅN 1500, 1600 och 1700 TALET

MARY ROSE

Mary Rose var en karack som tillhörde den engelska flottan under Henrik VIII under första hälften av 1500-talet.

Efter 33 års tjänst mot franska, bretagniska och skotska styrkor deltog skeppet i sitt sista slag den 19 juli 1545.

I täten för ett anfall mot franska galärfartyg sjönk Mary Rose i Solentsundet mellan Isle of Wight och det engelska fastlandet, inom synhåll för Southsea Castle, den fästning utanför Portsmouth där Henrik VIII själv befann sig.

Mary Rose återupptäcktes 1971 och bärgades i oktober 1982 i ett av de kostsammaste och mest komplicerade marinarkeologiska projekten någonsin.

Trots att skeppet till stor del brutits ned av erosion och biologiska angrepp har de kvarvarande delarna ett ovärderligt historiskt värde som en tidskapsel från det tidiga 1500-talets England.

Utgrävningen och bärgningen av Mary Rose har blivit en milstolpe inom det marinarkeologiska fältet som har sin motsvarighet endast i bärgningen av det svenska 1600-talsskeppet Vasa 1957–1961. Bland de bärgade fynden fanns bland annat vapen, skeppsutrustning och ett stort antal föremål som besättningen använde såväl ombord som till vardags. Många av föremålen är unika och har försett forskare med ovärderliga insikter i allt från sjökrigföring till musikhistoria.

Den bevarade delen av skeppet undergår för närvarande konservering i Portsmouth tillsammans med en stor samling välbevarade föremål.

En stor del av dessa föremål visas i det närbelägna Mary Rose Museum.

Mary Rose var under fyra årtionden av sporadiskt krig ett av de största örlogsfartygen i den engelska flottan. Samtidigt var hon ett av de tidigaste exemplen på ett specialbyggt segelfartyg som enbart användes i krig, men aldrig som handelsfartyg. Hon var beväpnad med tunga kanoner som kunde riktas genom kanonportar, en relativt ny uppfinning. Teoretiskt var hon även ett av de första fartygen som kunde avfyra bredsidor, även om linjetaktiken, den taktik som utnyttjade denna möjlighet i strid, ännu inte var uppfunnen. Det finns ett flertal förklaringar till att skeppet sjönk, dessa grundar sig på historiska källor, historiska kunskaper om 1500-talets skeppsbygge och även praktiska experiment.

Den exakta orsaken till förlisningen är dock än idag oklar på grund av motstridiga vittnesmål och brist på avgörande fysiska bevis

Golden Hind (ursprungligen kallad Pelican) var en engelsk galeon mest känd för sin världsomsegling 1577-1580, ledd av Sir Francis Drake.

Drottning Elisabeth I skickade Sir Francis Drake att leda en expedition med fartyget Pelican och fyra mindre skepp runt Sydamerika. Expeditionen startade i december 1577 med uppdrag att utforska kusten på andra sidan av Magelansund och kapa spanska fartyg. Utanför Equadors kust lyckades Drake kapa det spanska fartyget Nuestra Senora de la Concepción med en last av sex ton ädelmetaller, smycken och porslin. Väl inne i Stilla havet döptes flaggskeppet till Golden Hind för att hedra Drakes vän och sponsor Sir Christopher Hatton som hade en gyllene hind i sin vapensköld.

Golden Hind fortsatte över Stilla havet under stora umbäranden. Endast 56 man av 80 överlevde resan. Fartyget dockade i Plymouyh hamn den 26 september 1580 efter nära tre års resa. Drake blev en förmögen och berömd man och adlades. Drottningens andel av vinsten var större än Englands statsskuld.

Sovereign of the Seas som sjösattes 1637 var den tidens största,

tyngst bestyckade och grannast utsirade fartyg.

Hon var översållad med förgyllda sniderier, och holländarna kallade henne den gyllene djävulen.

Hon byggdes av skeppsbyggarna Peter och Phileas Pett åt Karl I av England och finansierades med hjälp av en rustnings skatt, som bidrog till det engelska inbördeskrigets utbrott.

Sovereign of the Seas hade 102 kanoner fördelade på tre däck och mätte 127 fot längs kölen.

Henry Grace à Dieu (även kallad Great Harry eller Stora Hindrich)

var en fyrmastad engelsk karack från 1500-talet som blev berömd som ett av de största örlogsfartygen i sin samtid, och för eftervärlden som kung Henrik VIII av Englands främsta maktsymbol till sjöss.

Skeppet hade ”3:ne lag Kanoner, samt Casteller för och akter, och blev genom våda uppbränt 1533”.