Det var en gång en pojke som bodde i en ganska så normal familj. Såklart så var de ju de snällaste familjemedlemmarna i hela världen. Pojken heter Erik och var 8 år. En dag var Erik ute i skogen och gick. Som han vanligtvis gjorde. Men den här dagen var speciell. För att när han varit ute i skogen i två timmar.

Erik-Nej! Nu ska jag vända hemåt. Mot hem!

Sa han tyst för sig själv. Då så hörde han ett pip. Då sa han

Erik-Vad var det där.

Han började lyssna efter pipet gick efter det och till sist så hittade han en liten vargunge. Den var så söt tyckte pojken. Han visste ju det. Att den här vargen inte kan ha ätit på dagar. Var kan dens föräldrar vara tänkte pojken.

Erik-Då så tar jag hem den här och får se vad föräldrarna säger.

Han bar upp den i sin famn och vargvalpen är jätte-lén och skör. Vargen märkte efter ett tag att den här pojken, kan jag lita på. För att han kunde så mycket om hundar. Pojken har ju asperger-syndrom. Hans nisch (specialinriktade område) var hundar. Då när han kom hem så sa han.

Erik-Mamma pappa vet ni vad jag har hittat en vargvalp, ute i skogen. Eftersom jag märkte att den inte har ätit på dagar. Så tog jag hem den.

Föräldrarna -Vi har ju ingen mat till den som vi kan ge.

Erik-Han kan ta mitt kött på tallriken som ska bli till middag ikväll.

Föräldrarna-Hörru Erik det ska ju bli oxfilé med rotsaker i ugn ikväll, ska vi dela upp din mat åt dig hunden.

Erik-Nej! Min oxfilé kan ni ge till valpen. De rotsaker jag får kan ni ge till mig.

Så gick vargen haltande fram till tallriken. Den började äta lite långsamt sen lite snabbare, sen började den äta så fort att den körde runt skålen. Det kom lite granna på golvet. Men vargen var ju skadad men det tänkte den inte på eftersom att den var så hungrig. Men sen när den hade ätit klart så fick den ont i benet.

Mamma-Men gud! Vi måste ju åka med vargvalpen till en veterinär. Fort för att vi ser, ju att den är skadad. Och du behöver inte oroa dig, över veterinärbetalningen. För att det säger vi. Både veterinärbesiktningen och skadorna. Då när de satt i bilen på väg till veterinär så smekte Erik han på ryggen lite försiktigt på ryggen. När de kom fram så gick de in till veterinären. När de kom fram så gick de in till veterinären.

Veterinären- Margareta heter jag kan jag hjälpa till med något.

Erik-Ja!

Föräldrarna-Våran hund är skadad.

Veterinären-Okej då tar vi in henne.

Veterinären-Hmm en tik.

Veterinären-Nämen gud det är ju en varg.

Veterinären-Var hittade ni henne?

Erik-Ute i skogen.

Erik-Jag märkte att hon var föräldralös, var jättehungrig och skadad så tog jag hem henne.

Då så ringde Margareta till skogsvakten.

Veterinären-Hej Björn du måste komma hit nu!

Skogsvakten kom fram på mindre än en 10minuter.

Skogsvakten-Vad var det ni ville, åå just ja här ser man en vargvalp.

Erik-Han kissar ska vi gå ut med honom, skogsvakten?

Skogsvakten-Ja sa Björn.

Veterinären-Torka upp kisset från mitt golv nu!

Erik-Ja det ska jag göra lugna dig.

Då när Erik torkat upp kisset så gick de ut och rastade hunden.

Skogsvakten-Du vet att det här är olagligt.

Erik-Ja men jag vill bara vargens bästa.

Skogsvakten-Men en hund är inte detsamma som varg sa Björn.

Erik-Näe!! Men de är släkt och jag kan väldigt mycket om hundar.

Skogsvakten-Jaså kan du säga Björn. Ok men om du lovar att ge hunden mat varje kväll. Gå ut rasta hunden varje dag med den. Lära den till exempel. Inte kissa inne eller bajsa inne. Att du är dens ledare så lovar jag att låta dig ha henne hemma hos dig livet ut.

Skogsvakten-Men om polisen märker att det är en varg så är det kört.

De växte upp tillsammans, de gick promenader med vargen. Erik lärde den att inte kissa inne. Genom att flytta tidningarna närmare dörren. Som den skulle kissa på. Erik gav hunden en skål vatten hela tiden, när han märkte att han behövde ge henne mera vatten. Föräldrarna köpte hundmat åt henne. Men de första dagarna så gav han matlåder ifrån frysen som var kött såklart. De växte upp tillsammans och vargen blev allt starkare och starkare för varenda dag som gick. Erik sprang väldigt mycket med vargen varje dag. Sex år hade han gjort det nu. Hela sex år. Nu var Erik fjorton år. En dag skulle han gå med vargen till ICA-hörnan. Så band han fast hennes koppel vid en lyxstolpe. Eftersom att han hade lärt henne det här med lydnad att sitta och vänta tills husse kom tillbaks. Så visste hon att han skulle komma tillbaks. Eftersom att han var en trogen ledare till en trogen varg. När Erik kom tillbaks satt han sig ner på en bänk och koppla loss sin varg.

Erik-Jag har ju inte döpt dig än efter alla dessa år ska jag göra det. Jag döper dig till Nala.

Nala ville börja kela. Då gav Erik henne en godisbit som han hade köpt på ICA. Samma plats nästa dag på en sen sommarkväll. Så kom det några berusade grabbar förbi som hade varit på krogen och blivit utkastade. Det hörde Erik att de hade blivit. Eftersom att puben låg precis bredvid ICA. Så kom grabbarna fram till Erik och sa jävla horunge vad gör du här. Erik sa inget, då började de sparka på honom överallt. Då reagerade Nala jättesnabbt och började skälla och bita en efter en. Grabbarna sa. Aj! Aj! Aj! De sprang därifrån då satt ju Erik gråtande och lutade sig mot väggen. Håll för ögonen. Nala försökte trösta honom. Erik kramade om Nala och Nala slickade honom på näsan. Då kom en figuranthundtränare och en polis fram. Dem signalerade till hunden.

Polisen-Vi menar inget illa. Och satte sig bredvid och försökte trösta honom.

Han kände att de menade väl. Det märkte Nala med.

Polisen- Det här är ju en varghund och det får man inte ha, här i Sverige. Då ger vi dig två val. Ett att vi tar hand om honom och gör honom till vår.

Erik-Men vänta, lova att ni ska vara snälla mot henne.

Polisen-Ja vi lovar att vi ska vara snälla mot henne.

Polisen- Två att vi måste avliva vargen.

Erik-Då säger jag det första.

Polisen-Vad heter då hon?

Erik-Nala, Nala heter hon.

När Erik kom hem.

Erik-Hunden är i säkra händer nu.

Erik-Det var svårt att lämna henne.

Erik- Men en manlig polis och en figurant sa till mig att jag fick två val. Antingen avlivar de henne eller så tar de och tränar henne till polishund.

Föräldrarna- Sa först ingenting sen så sa de, nämen vad bra.

Pappa-Var det inte svårt att lämna henne bara sådär på studs?

Erik-Jo men jag hade ju inget annat val.

Och då levde de lyckliga i alla sina dagar. Slut.

Av författaren Arian Nadifard.

//Arian